12/1
Försöker andas baklänges i hopp om att kunna spola tillbaka i tiden, men de slutar i en andnöd jag inte kan kontrollera och finner snart mig själv med en röst ingen lyssnar till. Kanske är de enda rätt att se framåt och ignorera allt som ansågs som viktigt. Gårdagen är redan förbi men morgondagen finner jag för långt bort för att kunna se. Lika bra att leva i nuet, nattens klarsynthet.
Kommentarer
Trackback
